Stress

Det verkar som om jag har fått en ny försvarsmekanism när jag blir stressad. Jag visste ju att det skulle bli mycket efter att jag kom hem från Indien, men allt kör ihop sig nu. Jag försöker hinna med att jobba så att jag inte blir pank, men då försvinner tid från projekt och uppsats. Det är stökigt hemma och jag har varit på tempo tre ggr den här veckan för att jag hela tiden glömmer bort att köpa olika saker. Jag försöker göra saker lite i taget, men jag kan inte plugga. Jag börjar och tittar på material och tar upp dokumentet, men jag kan inte koncentrera mig. Jag kommer inte hinna nu, och det ska vara klart i morgon i princip. Jag är rastlös och sällskapsjuk. Det är jättetråkigt att vara ensam i en vecka. Det är tyst hemma. Just nu är allt hopplöst tråkigt helt enkelt. Och klockan är tjugo i tio och jag har så långt kvar.