Idag har jag bara engelska i 55 minuter, så jag valde att stanna hemma och njuta av den svenska vintern lite, och lugnet kanske.
Att jag åker till Spanien i övermorgon, gud det var svårt att skriva?, börjar kännas på riktigt nu. Jag vill inte att det ska låta som att jag inte ville åka, tro mig - det här kommer bli så himla roligt, men så läskigt på samma gång. Jag har i alla fall inte varit hemifrån på en smått okänd plats för mig, i tre veckor. Det kommer vara jobbit den första veckan. Jag kommer sakna Sverige där man kan prata utan att tänka fem minuter innan och där man inte behöver känna sig dum, men jag vet samtidigt att det kommer gå över snabbare än vad jag räknat med.
Men det här är säkert bara lite nervositet innan resan, som jag alltid får. Jag tänker lite som innan jag åkte till Kreta i början av sommaren. Jag längtar till när jag är hemma igen. När jag upplevt allting, gjort allt det jag sett fram emot, och mycket mer. När jag är 18 och sitter med min familj och är många erfarenheter rikare.
Jag fyller år om tre veckor. Det är inte långt! Varför har det tagit mycket längre tid för mig att fylla år än alla andra? Jag tycker det känns tråkigt att jag får vänta längre.. men nu är det snart här. Och jag börjar trivas med tanken om att fylla år i Barcelona. Visst, det är första födelsedagen utan familj, men det kanske är ett steg i rätt riktning? Jag fyller 18, jag blir myndig, självständig, och jag gör det utan föräldrar. Själv i ett annat land - tillsammans med mina vänner. Jag tror det blir riktigt bra.
Nu ska jag njuta lite mer av vargavintern utanför fönstret innan jag åker iväg och slipper den för en stund, ha en bra fredag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar