bäst/sämst

Den här dagen har varit riktigt skön med slutade som en av de sämsta hittills.
Vi tog en lång sovmorgon och sov ända till halv ett, sedan latade vi oss ett tag innan vi åt frukost (som förövrigt är brutalt äckligt. eller nej inte själva brödet och så (som de har i stekpannan för att de inte finns någon brödrost) men claudia tycker att vi äter för lite så hon tvingar i oss de mest äckliga tårtorna någonsin.
Efter frukosten gjorde vi oss i ordning lite och gick till Heron City där vi köpte lite fina saker och åt lite lunch. Jag fyllde även på mitt kontantkort som var slut. Det är skitdyrt att smsa här..
Frida, Rebecca och Karin joinade oss där och det var mysigt :)

vi kom hem igen tunr fem och då tog vi det vara lugnt, åt lite chips och bara softade. Sedan runt halv tio drog vi in till stan för att träffa upp tjejerna igen för middag och utgång. Chillade lite på Irish och hittade sedan en lite tapasbar med god mat och sangria där vi satt ett tag. man märker att man kommit in i den sanna katalanska andan när man precis beställt mat klockan halv ett på natten..

Diego hade fixat så att jag+4 stod på  City Halls lista, men de behövde leg så det gick ju lite åt fel håll där.. Vi bestämde oss då för att ta gula linjen till ett annat ställe där några hängde. I tunnelbanegången ser jag hur en hand kommer fram mellan mig och felicia och ner i hennes ficka. Jag tror att det är frida som håller i henne bara men vänder mig om och handen försvinner snabbt från felicias ficka och upp i näsan på mannen obehagligt nära oss. Vi går snabbare och säger till varandra att hålla i sina väskor och ha händer i fickorna och är påväg ner för en trappa när jag ser hur ännu en hand närmar sig frida bakifrån. Frida som redan tidigare på kvällen blev av med sin mobil påväg från tunnelbanan är helt oblivious om att mannen bakom henne är påväg mot hennes väska, så jag skriker åt henne att hon ska ha händerna i fickorna och kollar på mannen med grym ilska i blicken. Och var gör han? Han skrattar. Vi ropar akta akta akta och de härmar oss skrattandes medans vi skyndar oss ned till perrongen. Men trots de hinner de tafsa lagom mycket på Rebecca och pilla lite till på våra jackor.

det var fruktansvärt obehagligt och jag ville bara hem. Hem till Sverige där det inte står tio killar på varsin sida om tågspåret och ropar till varandra och snor saker ur fickorna så fort man kollar bort. Det värsta var att jag inte visste vad jag skulle säga till dom, jag kan inte språket tillräckligt bra för att kunna säga på dom ordentligt. Men hade jag inte haft mina händer så hårt knutna i mina fickor så hade jag slagit till honom precis bakom mig när han kom mellan mig och felicia.
Kände mig hopplöst hjälplös och otrygg.

För första gången den här resan var jag glad över att komma ''hem''.

Nu ska jag försöka drömma söta och glada drömmar så att kvällens hemresa raderas från mitt minne.
Hoppas ni har det bra hemma, saknar er otroligt!